Norrlandhöst
Oändliga vidder,
i höstklädd dräkt.
Från bergen sveps en dimma
som bäddar träden in.
Det är så rikt och mäktigt,
crescendot som mig väckt.

Där springer det ett rådjur
som skrämts av någonting
jag kikar uppåt skogen
men ser då ingenting
så får det syn på bären
det stannar upp ett slag -
detta lilla rådjur
ger mig en hänförd dag.
 
Jag ser hur lövet singlar
sin dans mot marken ner
det känns som om det visste:
nu finns jag inte mer.
Det lägger sig tillrätta
det verkar vila gott
med prakten som det givit,
hos trädet som det fått.

Så skymmer det i skogen
en stillhet som berör
nu sover alla väsen
med träden som klätts av.
De löv som blivit mylla
de får sitt liv igen
de ska nu trädet hylla
att näring ge igen.
Berth Ingvarsson 100923

 Mormor och jag
Vad tågen måste ha gnisslat
när du Mormor satt på din bänk
det är knappt du hörde konduktör´n:
Fru Lööf – Borås nästa!

Jag tror jag vet att du kommer
jag är ju bara ett barn
Jag vet att du reste hit ofta
så länge jag stannade kvar.


På Solhem åren blev många
jag var ju trots allt ett barn
Hur jag än försöker fånga
finns inga minnen till gagn.

Jag vet att du tröstade gråten
för barnet du skapade band
tack kära lilla Mormor
jag glömmer aldrig din hand.

Nu är jag nog i din ålder
där du satt på din bänk
kan du tänka dig Mormor:
mot Borås jag kosan ställt!

Du är sen länge, borta
jag tänker på dig ibland
bland mycket från dig Mormor
jag minns din varma hand!
Berth Ingvarsson 100918

 Farmor Anna
Kutig och med prickigt huckle,
är bilden som jag minns
av dig min Farmor Anna.
från barnets ögas lins
min Farmor var du mycke´
då tryggheten var störst
För det jag vill dig tacka
nu allra, allra först.
.
Minns dina starka nypor -
som örat tog ibland -
de kunde också bryta
en sockerbit på hand.
Sen var det dags för kaffe  -
som dracks av dig på fat

Då såg man dina ögon
när kaffet sörptes ner
Dom kika över fatet
då kaffet sköljdes ner
Men bäst var dina händer
som kunde ta och ge
det känns ibland så tråkigt -
de finns ju inte mer!

Då vi kom om sönda´n
du högtidsklädd var prydd,
i radion pågick gudstjänst
som gjorde dig så trygg.
Vi barn – fick inte leka
vid Farmors högtidsstund
då sprang vi ut på ängen -
jag minns det än en stund!

Genom och tack vare dig
jag också fick en tro
En tro på att det goda
var det som du gav mig.
Du var en kutig farmor,
och också något sträng
hav tack för allt det goda -
från farmors lille ”dräng”
Berth Ingvarsson 100919 


Fjäril
Du lilla fjäril
Rastlös flykt fyller din dag.
Du flyger från blomma till blomma,
ibland stannar du upp ett slag.

Rädd för att inte duga,
i den vackra dräkt du har,
vingarna darrar för flykten,
från det som dig kärast var.

Ändå lockar dej puppan,
det fängsel som kärlek kan bli,
ändå måste du veta:
Kärleken -
gör larven fri!
Berth Ingvarsson 990112

Smultronstigen
Minnet suckar, sommarstigen
endast skymtar fram.
Stigen minns med sina barr,
som stack under bara fötter,
- ömsom kittlades -
- med skogens starka dofter,
som sitt ackompanjemang.

Men se, där är ju
smultronen igen!
ett grässtrå får tjäna som band.
De ljuvligt söta bären,
radas för en senare fest.

På livets sommarstig har
högsommaren just kommit,
kunskap och vanor liknas
bären i band.

Med åren blir strået
än tyngre av bären,
klarar ändligt inte bära mer,
Strået bryts av -
och endast
skogens starka doft
blir kvar.
Berth Ingvarsson 2004

Till Paul!
Den vänskap Du mig gett,
är som dropparna som
till slut
fyller regntunnan,
under stuprännan.

Det tar ett tag, innan regnet 
når rännan,
men till slut så låter det:
dropp, dropp, dropp
och fri simmar droppen
omkring.

Ibland tar det emot lite för
droppen på det
tjärlagda taket,
men lite medvind styr
den varsamt,
så att till slut
hittar den fram.

Till slut blir ju även tunnan 
full,
men värmen från solen,
ger plats
för nya droppar,
som ännu inte,
hittat hem.
Berth Ingvarsson 1998 



Känslan!
Sakta, sakta stiger känslan,
jag börjar att må bra.
Jag vet just inte varför,
men känslan,
den finns kvar.

Det svåra känns så
fjärran,
som om det aldrig var,
det enda som känns
viktigt,
är att,
känslan stannar kvar!
Berth Ingvarsson 1998

Frihet!
Fri, fri, fri!
vad är frihet?
Vilket pris får jag
betala?
Jo, frihetens pris:
ensamhet!

Fri är den,
som älskar någon,
och älskad blir tillbaka.
Som säger: jag vill
inte vara ensam:
- jag vill vara fri!
Berth Ingvarsson 1998